Igår åkte jag till Hofors bk för att länka några moment. Jag utsatte mig för nya människor och blev naturligtvis jätte nervös. Min vän Ulla filmade momenten.
Förberedelse
Tog ut henne direkt ur bilen.
Ingången på plan kändes katastrof. Hon var inte med för fem öre, och jag blev på en gång jätte nervös att jag skulle tappa henne ännu mer.
Förflyttningarna mellan momenten var också katastrof då hon inte riktigt var med. Hon var liksom lite intresserad av annat.
På ställandet satte hon sig och efter det tappade jag fokus en stund. Jag kände mig pressad eftersom tävlingsstarten är snart.
Vi började med linförighet och när vi var klar hörde jag i publiken - Hade hon satt sig på halten så hade det lätt varit en 10:a! - Tjååår Bacon, tänkte jag. Det kändes skit.
Sedan åkte jag hem och tittade på filmen. Det såg sjukt bra ut. Jag blev helt paff hur det kunde se så jävla bra ut men känslan var katastrof. Är det nervositeten som spökar??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar