Idag bar det av till Västerås för att hämta pappa. Han har varit i Spanien i en evighet. Skönt att han är hemma! På väg hem från Västerås åkte jag, mamma och pappa till Enköping för att jag skulle träna skydd. Bäst att passa på då bensinen är gratis!
Transporter: Vi gjorde en kort transport för att sedan lägga henne i en bevakning. Transporten kändes bra. Efter bevkaningen gjrde vi en transport igen och dem blir bara bättre och bättre. Äntligen börjar vi få en härlig känsla i detta moment.
Bevakning: Första bevaknings stöten var bra ( det räcker och blir över), andra lite bättre än bra och tredje BANG!! Där gav vi oss då hon stötte kanon. Hon börjar även förstå att hon ska ut och lägga sig i bevakning efter en stöt.
Fasttagande: Förra gången började detta moment inte så bra, men idag gick det kalas. Hon stötte fint alla gånger men vi hade problem med fokuset i bevakningen efter stöten. Efter pass 2 så diskuterade vi vad vi skulle göra i pass 3 för att få mer fokus mot figgen. Vi kom fram till att vi skulle chansa att använda oss av en dutt för att få mer fokus. När vi sedan kom till pass 3 och hade gjort upp en jätte fin plan, då händer det en sådan häftig grej. Basta löser detta själv. Det går inte beskriva med ord! De var så jävla häftigt! Vi kom fram till att vi INTE ska släcka ner henne (som vi gjort tidigare) utan hon ska få stå och skälla lite. Herrrrregud, vilken skillnad! Resultatet blev ett mindre problem.
I bland känner jag att det är jävligt jobbigt och stå och se hur sin hund voltar, stupar och kastas i backen mm. Varje gång känner jag att det hugger till i hjärtat, det gör ont!! Jag blir lika rädd varje gång, kommer jag att härdas?
Jonas är så jävla bra, han är mån om hunden. Vi har valt och satt henne i ländryggen för att spara på henne. Ju högre upp man sätter dem desto värre är skaderisken.

Tack snälla du! Det värmde! Mycket!
SvaraRaderaJag tror jag vet vad jag vill och jag är noga med att inte göra någonting som inte känns rätt. Käftade lite mot Jonas i helgen också ;) Haha. Men däremot tappar jag alldeles för lätt tron på både mig själv och på Jazz. "Jahopp, dom säger att han suger, då gör han nog det". Jag behöver tuffa till mig och tro mer på oss båda. Gör jag bara det så Kommer vi bli bättre båda två!
Usch nej. Jag kände samma sak med min rottis och likaså med Jazz. Har svårt att tro att jag kommer härdas. Lite kanske. Men inte helt. I min värld vore det onaturligt att inte vara rädd att man utsätter hunden för något som man sedan får ångra. Å andra sidan ger man dem någonting dom älskar också:)
Vilken Jonas tränar du för? Wallén?