Hjärtattack

Idag bestämde jag och Daniel för att åka till Höbo med hundarna. Jag skulle träna lydnad medan Danne gick runt sjön med Enzo.

Jag gick ut på gräsplätten och hann inte träna många minuter då det händer, det som inte får hända, en lös hund kommer springande mot oss. Basta är lös och jag försöker lägga henne ner vilket hon gör. Jag skriker på den lösspringande hunden - GÅ HÄRIFRÅN!! Den börjar cirkulera runt oss. Jag känner att jag börjar få panik. Jag har inte den bäst erfarenheter när två hundar möts och tycker att det är jävligt obehagligt när två främmande hundar möts i såna här situationer. Jag är så jävla rädd att det ska börja bråka, inte gruffar utan bråkar alltså ha ihjäl varandra. Basta är inte en hund som "ger upp" utan hon slåss tills hon är dör! Plötsligt reser sig Basta upp och typ gör ett utfall och låter skit arg. Jag försöker och lägga ner henne men hon är så jävla uppskruvad och tror att jag vill åt bollen som hon håller i munnen. Till slut lägger hon sig ner och jag ser att den lösspringande hunden börjar närma sig Bastas bak och den är privat, det smäller om någon sniffar henne där i såna här situationer. Jag hör den lösspringande hundens ägare ropar -STIIIIINA. Jag tänker -shit, fan det är en tik jävel också. Nu smäller det.. Som tur kommer ägaren fram i tid och ber om ursäkt MEN det hjälper inte! Det hjälper inte ett jävla dugg.

Jag är förstörd för livet då jag levde med två hundar som skulle ta dö på varandra. Ingen förstår hur det är, om man själv inte har upplevt detta. Förr var jag aldrig rädd men jag vet vilken hund jag har i kopplet. Basta har inte bra erfarenheter när hundar kommer fram på detta vis då det alltid varit elaka hundar. Hon har utvecklat en sida som jag inte vill ha. Vad fan gör man?

Jag är så jävla rädd att hon ska hamna i bråk för Basta är bestämd, tuff, intesiv och jävligt snabb och den kan inte mer än sluta illa. Det är som om man släpper ihop två galna pitbulls. På något sätt tycker jag att det är skillnad på när Basta bråkar än om Enzo eller Aida gör det, dem har inte samma intensitet. Basta pucklar på och ger liksom aldrig upp, hon spöar på. Hon försvarar sig till det sista.

Efter detta försökte jag träna men jag gav upp, lite försent dock. Jag hann bli orättvis mot Henne. Jag var fylld av känslor som ville ut och ett nervvrak. Jag vet inte varför jag bli så jävla rädd, det bara blir så. Jag kan inte kontrollera mig och vem vet vad man är kapabel att göra när det bara svartnar. Rädslan och chocken började rinna av mig när jag kom till bilen, och till slut kände jag mig lugnare.. Men jag vet att denna gång inte kommer bli den sista..